Petra von Kants bittra tårar

Ett passionsdrama som kraschlandar!

Petra von Kant är en framgångsrik modedesigner, på toppen av sitt liv. Anbuden från de stora modehusen haglar. Hon har sin dotter i den finaste internatskolan. Hon har lämnat sin man, som inte tålde att hon gjorde karriär. Hon lever ensam i sin vackra våning så när som på Marlene, hennes alltiallo. ”Marlene hör allt, ser allt och vet allt. Henne behöver man inte bry sig om” förklarar hon för sin väninna, i samma andetag som hon predikar mot förljugenheten och förtrycket i äktenskapet.

Så kommer den unga, vackra Karin en förmiddag in i Petras våning och Petra är hopplöst förlorad. Förälskad ställs hela hennes värld på ända. När Karin börjar tröttna på Petra finns ingen annan väg än utför. Petras kraschlandning blir fullständig till hennes mammas och dotters stora förfäran. Alldeles i slutet, när mörkret är som tätast, vänder Fassbinder en gång till på historien. En känsla av hopp och försoning finns i slutackordet. Samtidigt som dramatiskt mörka toner hörs genom pjäsen, rymmer Petra von Kants bittra tårar även ett underhållande, nästan farsartat, vansinne.

Petra von Kants bittra tårar är en kärlekshistoria om passionens krafter, förtryck och underkastelse. Men det är också en berättelse om att mitt i katastrofen få syn på sanningen om sig själv och att då även kunna se andra.

"överraskande roligt" tyckte Correns recensent. "ironisk blandning av såpa och sedekomedi" menade Svenska Dagbladet.

”Östgötateaterns Petra von Kants bittra tårar har tempo, humor /…/ en modern såpa /…/ Caroline Wolffs mondäna 70-talskostymerande kvinnorum ger effektiv ram. Brickor i ett spel om passioner och makt. Ultimat uttryckt i tjänsteanden Marlene /…/ för övrigt utmärkt tolkad av Marika Strand. Föreställningen är överraskande rolig. /…/ skickligt och rappt samspelande ensemblen med Petra Nielsen och Ann-Sofie Andersson i spetsen. Att så många komiska poänger gick att utvinna ur så mycket passionerat allvar var oväntat.” Corren

"Regissören Stina Ancker tolkar texten som en lätt ironisk blandning av såpa och sedekomedi. Här berättas en sorglig moralitet som har drag av tv-serien Helt hysteriskt. Petra Nielsen vågar släppa fram det osympatiska men också den obevekliga besattheten. Marika Strand gör den ordlösa rollen som hennes assistent, en masochistisk skugga inför vilken Petra lever ut sitt liv. Det är mycket bra gjort. Pjäsen ifrågasätter obarmhärtigt och provokativt en rad kvinnobilder. Det är en intelligent och lätt brechtiansk moralitet om politik och passion" Svenska Daglbladet

”/…/ en passionens åskådliggjorda kärleksprocess /…/ Kläderna är en njutning /…/ I skuggan väntar Marika Strand som Marlene /…/ en fascinerande rollprestation.” Norrköpings Tidningar