Gin & Bitter Lemon

Tre par, tre julfester, tre jular i rad. Den första julen blir värdinnan Jane utelåst i regnet i sin egen trädgård. Den andra julen får hela sällskapet barrikadera sig i köket eftersom hunden George blivit skvatt galen. Och den tredje julen... ja, den tredje julen...

Tre år är den tid det tar för den energiske entreprenören Sidney och hans nervösa fru Jane att ta sig in i byggbranschen för shoppinggallerior. Under tiden får vi bevittna tre äktenskap i upplösning.

Jane städar tills hon nästan dör, Eva prövar alla tänkbara sätt att ta livet av sig medan Marion håller sig till gin. Allt medan deras män är upptagna med annat.

Gin & Bitter Lemon räknas till de stora komediklassikerna och spelas över hela världen. Pjäsen skrevs 1972 och blev en av decenniets största succéer på Östgötateatern när den spelades säsongen 1976–77.

I Stina Anckers tolkning är finalen av Gin & Bitter Lemon fasaväckande rolig. Med betoning på fasa. Stora delar av publiken tjuter av skratt" Dagens Nyheter

"Ensemblen är tajt och vältajmad i Stina Anckers regi som tar fasta på pjäsens morbida undertoner enligt devisen The survival of the fittest. Skämthatten sitter som en smäck

på skådespelarna…” Svenska Dagbladet

"När Stina Ancker regisserar Alan Ayckbourns Gin & Bitter Lemon på Östgötateatern så skruvar hon åt flaskan hårt, skakar och riktar strålen. Resultatet är en lika besk som perfekt mixtur av fars, absurd tragedi och förnedring-tv"..."Den över lag starka ensemblen visar upp ett brett register"..."det är mycket, mycket sevärt" Kultursidan.nu

"Det är tragiskt, naturligtvis, men samtidigt blir allt dråpligt och hysteriskt kul när gästerna missförstår situationen gång på gång."..."I Stina Anckers regi tas svängarna ut och föreställningens drivs allt eftersom mot absurd teater"..."Men framför allt framstår Gin & Bitter Lemon som en skrattspegel av människan med hennes insmickrande sociala samspel"..." Mycket underhållande och tänkvärd" Fokbladet

"Svängigt julfirande med udd"..."Regissören Stina Ancker har tagit fasta på att Ayckbourn ser pjäsen som en kritik mot ett samhälle som fokuserar på snabba klipp och sätter materiella värden framför empati"..."Alla skådespelare hittar sina karaktärer – men Almborgs tokroligt hästgarvande och inställsamme Sidney sticker ut. Det är underhållning, inte minst språklig, vissa stunder på hög nivå. Som rispar lite lagom" Nummer.se